Malte har fattat galoppen, eller rättare sagt gången. Jag skulle uppskatta att han går 90% av total tillryggalagd sträcka i hemmet. Det är så himla kul att se den stapplande gången och de strålande ögonen som lyser av glädje när han ökar farten. Med denna ökade rörlighet så blir det också jobbigare att hålla koll på honom. Tänka sig, för några veckor sedan lärde han sig att gå och nu så klättrar han ledigt upp på Ebbas skrivbord och petar på hennes stereo. Rackarns unge ;-) Fastän jag satt i rummet så hann han upp på skrivbordet, jag släppte koncentrationen i ett par sekunder och vips så var han ute på äventyr.
Inatt och i stort sett hela dagen så har det snöat stora fina snöflingor. Vi har mellan fem och tio centimeter snö. Inte mycket att skryta med men som sörlänningar så får vi vara nöjda med det lilla.
Det var perfekt kramsnö så vi gjorde en rejält stor snögubbe, lika hög som jag. Vi hann också med att göra en trädsnölykta.
Ebba älskade snön och att bygga gubbar men det var väl kanske jag som hade roligast ändå.
Trädsnölykta
Får man sitta på bordet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar