Torsdagsrapport

Jag läste i en utvecklingsbok att Malte kan vara lynnig i humöret och kan vara svår att förstå sig på nu när han är i sekvensvärlden... jodå, det har jag märkt av. På förmiddagen sov han länge och bra och vaknade på ett strålande humör. Jag tänkte att vilken tur jag har som har ett sånt solstrålebarn. När det var dags att äta så var det annat ljud i skällan. Två tuggor gick av bara farten sedan var det tvär nej. Vifta med armarna, skaka på huvudet och skrika ut sin ilska var Maltes melodi. En halvtimmes varianter av distraktioner krävdes innan han lugnade ner sig och tyckte livet var frid och fröjd igen.

När vi hämtat Ebba på dagis var det dags för en dubbel. En kiss och en kräk, delvis mitt fel. Ebba hann in på toaletten men inte riktigt få av sig kläderna. När jag väl duschat av Ebba så hon var nöjd igen och torkat av golvet så jag var glad igen, lyckades Malte stoppa in ett toapapper i munnen och kräktes upp lite av lunchen.

Ebba var så söt när jag kom in på toaletten när hon sa:
-Kolakakan blev iaf inte kissig. Kolakakan fick hon för att hon var så duktig i mataffären på väg hem från dagis.

Nu är iaf alla lugna och goa igen.


Jag har kommit på mitt första beroende! Drogen stavas 'kaffe'. Det måste vara det. Jag får huvudvärk vid halv tio-tiden varje dag. Det är då jag vanligtvis tagit min första kopp kaffe på jobbet.

Malte i lekparken

Ps. Julklappstips: Ett par ögon i nacken :-) Ds